Tankar från Frankfurt

Jag sitter just nu på ett hotell i Frankfurt och skall delta i ett möte som handlar om att sprida kunskaper över gränserna vad gäller migrerande arbetskraft. Men just nu kretsar mina tankar om någonting annat. Jag kanske återkommer till problematiken kring mötet senare, jag får se. Projektet jag skall delta i har pågått ett tag och jag känner ännu att jag har för lite kunskaper för att kunna reflektera över det.

Inför resan hit har jag tankat ner en massa program från vetenskapsradion, programmet heter vetandets värld. Jag måste säga att jag är lite förvånad över bredden i de olika programmen. Mina intressen på området kretsar kring allt från naturvetenskap till filosofi. Ända sedan jag var mycket ung har jag haft ett intresse att utforska vad jag har omkring mig, givetvis hade jag inte insikten när jag var tio år att jag ville veta hur världen var sammansatt. Då var det snarare fascination mer än något annat. Min tidigaste nyfikenhet handlade om dinosaurier och stjärnor och planeter. Det är lätt för en tio åring att tycka att stora skräckinjagande dinosaurier är spännande och jag antar att det fanns en tillfredställelse att veta vad som fanns när man blickade upp mot stjärnhimmeln.

I mina tonår, speciellt dom senare tonåren fick min nyfikenhet stå tillbaka för andra intressen. Mopeder, fritidsgård, tjejer, etanolhaltiga drycker osv. Jag var med andra ord en ganska normal tonåring, om det nu finns normala sådana. Jag läste inte en bok på över tio år.

Sedan hände något märkligt. Jag hade efter vissa turer gått ur gymnasiet och gjort klart min lärlingstid som snickare. Min far var platschef på ett byggföretag i staden och det var ur det perspektivet ganska naturligt att också jag hamnade på byggena.

Man möter många människor när man jobbar på ett bygge, till 99.1% möter man män, i mitt fall mötte jag aldrig en enda kvinna under mina år på byggena. Det präglar både själva arbetsplatsen och hur man blir som person. Man kan lägga många aspekter på detta och jag kommer med all sannolikhet att återkomma till detta senare i min blogg. I vilket fall som helst mötte jag en man som påverkat mig otroligt mycket. Det första jag märkte när jag började lära känna honom var att vi hade mycket gemensamt. Han var född 56, jag är född 67. Han gillade hårdrock, jag gillade heavy metal som hårdrocken kom att kallas när den fick sin renässans i början på åttiotalet. Vi delade också ett relativt stort ointresse för idrott. Det första var inte så märkligt, det är inte speciellt ovanligt med sk hårdrockare på byggarbetsplatserna. Men att inte vara intresserad av idrott är ganska normbrytande på en byggarbetsplats. Det var lite annorlunda och tillräckligt annorlunda för att jag skulle börja ta intryck av honom.

Vid ett tillfälle satt en av våra arbetsledare inne i boden vid en rast. Det skedde inte så ofta. Ämnet för dagar var polisens radar. Antagligen hade någon åkt fast för fortkörning och av den anledningen var ämnet uppe för diskussion. Arbetsledaren hade vid några tillfället gett uttryck för en önskan att veta lite mer än oss ”obildade” hantverkare. Han uttryckte dock det aldrig så, det var min tolkning och den kan vara orättvis. I vilket fall som helst använde han sig gärna av begrepp som oilers knäck., vilket är vad som uppstår när ett stämp som inte är strävat ordentligt kröks och kanske går av under en gjutning. Alla hade kunskap om själva problemet, men inte alla visste vad oilers knäck var. Nåväl, arbetsledaren satt och förklarade hur en radar fungerade. Kortversionen lydde radarn skickar ut en stråle, apparaten mäter hastigheten på den reflekterade strålen som studsar på fordonet den mäter av. Efter en stunds lyssnande bryter min kamrat in och talar om att så fungerar det inte alls. Arbetsledaren blir något förvånad och tystnar, sedan frågar han lite stött, hur fungerar det då? Då gör min kamrat en utläggning som inbegriper ljusets hastighet, våg rörelser på radarstrålen och en förändrad vågrörelse på tillbakavägen. Han påtalade det omöjliga i arbetsledarens redogörelse därför att radarstrålen rör sig med ljusets hastighet och ljusets hastighet är konstant. Istället för att förändra hastigheten på radarstrålen så förändras strålens vågrörelse. Arbetsledaren kom aldrig ner och försökte brilljera hos oss igen, däremot behandlade han oss fortsättningsvis lite annorlunda, han blev omtyckt, i alla fall av mig.

Jag konstaterade ganska snabbt att detta inte hade ingått i min kamrats byggutbildning. Jag frågade hur han kunde veta så mycket om detta. Han berättar då för mig att han i många år varit intresserad av hur världen skapades. Inte ur något religiöst perspektiv utan vad som hände vid big bang. Han berättade att han läst alla poulärvetenskapliga böcker som behandlade ämnet och som fanns att låna på det lokala biblioteket.

Hela händelsen gjorde intryck på mig, det gick en arbetskamrat vid min sida som hade koll på universums skapelse. Som hade läst om Einsteins teorier och som hade satt sig in i kvantfysikens konstiga värld. Det blev en nyttig läxa för mig. Man vet aldrig vem man möter och man skall inte döma någon på förhand. I vilket fall som helst resulterade denna upplevelsen i att jag också tog tag i min okunskap kring världens skapelse ur ett fysiskt vetenskapligt perspektiv.

Vid ett senare tillfälle diskuterade vi böcker jag och min arbetskamrat. Han berättade för mig att hans absoluta favorit var stiftelsetrilogin av Isaac Asimov. Sci Fi böcker skrivna i slutet av trettio början av fyrtiotalet. När jag bekände att jag inte läst dom suckade han avundsjukt att han önskade att han också hade dom framför sig. Jag gick och köpte pocketen med den samlade trilogin och läste den följande sommar. Den pocketen är numera så sönderläst att den bara står i min bokhylla av nostalgiska skäl. Jag har den i ytterligare en pocket och så har jag fått tag i en inbunden för något år sedan.

Jag funderar ofta över möten med människor jag gjort genom livet, jag kommer säkert återkomma till det senare i min blogg. Ibland krävs det så lite för att bli puttad åt en helt ny riktning i livet, ett möte, en upplevelse så är ens bana genom livet för alltid förändrat. Jag hoppas att min kamrat någon gång läser detta så han får reda på vilken betydelse han haft för mig. Jag började läsa böcker, sedan insåg jag att jag faktiskt kan lära och ta till mig ganska avancerad kunskap. Något skolan totalt misslyckats att tala om för mig. Jag har mycket svårt att tro att jag senare skulle söka till universitetet om jag inte först fått klart för mig att jag faktiskt kan läsa en bok och lära mig ett komplicerat sammanhang. Min jobbarkompis har en stor del i detta. Tack Lasse, snickare i tredje generation.

Ps: jag sitter inte längre på hotellet, nu sitter jag på flygplatsen och är snart på väg hem