Det kunde varit värre

Eftersom jag nu tar mig i kragen och skapar en blogg så tänkte jag att jag får välja en passande rubrik. Det kunde varit värre betyder inte att jag nödvändigtvis i alla lägen är en obotlig optimist, snarare får det stå som en påminnelse, förhoppningsvis närvarande när så behövs.

Jag har två bilder på mitt kontor. Den ena föreställer en man i sina bästa år som blir utsatt för ett spratt av sina polare. Det är svensexa och polarna uppfyller mannens dröm och hyr en båt till honom. Han får vara kapten för en dag. Givetvis kan man inte vara kapten på en båt utan att ha en skepparkrans. Polarna klistrar på skägget och mannen får lycklig vara kapten för en dag. Dock tycker han att polarna överdriver sitt skrattande en smula, så rolig ser han inte ut i skägg.

När mörkret lägger sig samlar dom ihop sig för att förenas över en öl eller två i en bastu. En efter en kommer dom in polarna, det finns dock en sak dom har gemensamt. Det finns inte ett hårstrå kvar i skrevet på någon av dom. Ingen säger något, utan dom låter insikten sakta sjunka in. När jag har en dålig dag och behöver ett skratt kikar jag på bilden och tänker att det kunde vara värre.

Den andra bilden jag har uppklistrad föreställer en äldre man och en kille på 6 år i Moldavien, ett av europas allra fattigaste länder. År 2002 promenerade mannen genom en tunnel och hörde ett barnskrik. Inne i tunneln fann han en 6 månaders pojk skitig och ynklig som satt i smutsen och grät. Han föreföll övergiven. Mannen sätter sig ner och väntar på att någon skall komma och hämta pojken. Timmarna går men ingen kommer. Han tar då pojken till närmaste poliskontor men dom vill inte ta emot honom. Det är tydligen inte ovanligt att unga kvinnor tvingas prostituera sig och blir lurade av cyniska människohandlare. Kvar lämnar dom sina barn att bli omhändertagna av mor och far föräldrar. Ibland som i detta fallet inte ens det, utan dom blir helt övergivna. I detta fallet så gav mannen efter en stund upp och fattade ett beslut. Han tog hand om den okända grabben trots sin egna fattigdom. När jag tittar på den bilden kan jag också känna att det kunde varit värre. Dels förefaller mina egna problem och grubblanden futtiga, dvs det kunde varit värre. Å andra sidan så ger bilden också hopp. Om en man som är fattig redan innan, över en eftermiddag/kväll kan fatta ett så avgörande beslut så finns det hopp.

Det kunde med andra ord varit värre