Riktiga män är inte offer

Jag precis som många andra har naturligtvis reagerat med ett stort mått av förvåning av avslöjandet kring Patrik Sjöberg och dom övergrepp han utsatts för. Patrik har alltid varit en person som jag själv varit kluven inför. Rapp i käften, självsäker och ibland ganska nedlåtande. Jag skämdes fruktansvärt en gång för länge sedan när Åsa Jinder och Patrik var med i samma program, där hon berättade för Patrik att hon inspirerats av hans prestation att skriva en låt som sedermera blev hennes största hit. För dom flesta skulle det vara väldigt smickrande att få höra något sådant. Patriks svar blev kort, jag visste inte att du haft en hit. Det syntes att hon blev väldigt sårad, men Patrik var helt oberörd. Jävla skithög tänkte jag. När han förra året var med i mästarnas mästare visade han samma mått av kaxighet, men fler sidor kom fram och jag nyanserade min bild av honom. Bakom den burdusa fasaden fanns det en man med ett visst mått av charm på samma gång och jag bestämde mig för att inte tycka illa om honom, att se att han hade sidor jag faktiskt gillade också. Nu har den bilden förändrats ytterligare. Att han i sin position och med den bild han år efter år odlat av sig själv väljer att visa vad vi inte såg tycker jag är stort. Det visar prov på ett stort mod och kurage. Oavsett alla hans mindre trevliga sidor har jag sorterat in honom i hjälte facket och han blir en av mina förebilder. Jag tror inte någon förväntat sig detta, Patrik Sjöberg passar inte in i offer rollen helt enkelt.


Det är egentligen det jag vill sätta fingern på. Män är inte offer, dom är förövare. Jag tycker att allt som oftast tappas detta bort i diskussionen om könsroller och jämställdhet. Det finns en utsatthet hos män som inte tillräckligt och inte med lika stort allvar belyses i debatten. Vi reagerar med rätta med fasa över alla övergrepp som kvinnor dagligen utsätts för. Vi reagerar med avsky när vi inser alla dessa orimliga krav som ställs på unga tjejer. Trådsmala ”vackra” modeller står som förebilder och blir ideal, ideal som inte ens existerar i verkligheten utan som numera redigeras fram på en dataskärm. Anorexia och tjejer som skär sig osv. Inget av detta får givetvis tillräckligt stor uppmärksamhet, inget av detta arbetas det tillräckligt mycket mot. Men männen då, killarna, småpojkarna?


När man läser på brottsförebyggande rådets hemsida kan man konstatera att fördelningen av misshandelsoffer är år 2007

Kvinnor 40%
Män 60%

Anmälningsfrekvensen är 32% för kvinnor och 35% för män

Kvinnor misshandlas av någon närstående i hemmet medan män misshandlas utanför hemmet. I 85% av fallen är de misstänkta förövarna män.

Man kan krasst konstatera att störst risk att bli misshandlade löper män, men då i huvudsak också av män. Man kan även konstatera att män begår självmord i större utsträckning av vad kvinnor gör. Det får i alla fall mig att fundera över om det verkligen var så sunt att bli man egentligen eller för den delen att få två söner. Det finns mängder av områden där man kan konstatera att det är farligt att vara man. Störst risk att dö löper man om man är ensamstående man, då har man absolut kortast medellivslängd. Män drar kortaste strået i vårdnadstvister oftare än kvinnor. Det finns mycket som talar för att det är osunt att vara man.

Förvåningen över Sjöbergs avslöjande talar sitt tydliga språk. Män är inte offer, dom tillhör snarare förövarna. Detta tror jag är en fråga som måste diskuteras mycket mer. Rollen vi män påtvingas har många gånger lika förfärliga konsekvenser som rollen kvinnor påtvingas. Patrik Sjöberg både som man och som offer utmanar våra föreställningar. Jag hoppas att detta kan bidra till en bättre helhetssyn på vad riktig jämställdhet faktiskt skall bidra med, en jämställdhet som faktiskt ser både mäns och kvinnors förutsättningar att bli lyckliga individer. Där vi slutar att kategorisera offer och förövare och i stället sätter både män och kvinnor i ett sammanhang som är större där vi inser att kvinnors underordning och mäns överordning drabbar bägge mycket hårt. Män far illa precis som kvinnor far illa, men mäns utsatthet kan inte glömmas och gömmas bakom förövar rollen. Mäns utsatthet måste också tas på allvar och den kollektiva skulden vi bär för alla män som begår övergrepp inte självklart faller tillbaka på män enbart, den skulden faller på oss alla.


Tack Patrik för att du berättade, du satte fingern på något viktigt och det var förbannat starkt att våga vara offer.