onsdag 6 april 2016

Stoppa machokulturen

Detta är en snabb kommentar och egentligen inget blogginlägg.

Jag har väldigt svårt att tro att någon tycker det är angeläget att arbeta bort begrepp som att pappa tak, det tror jag personligen antingen är ett skämt eller ett påhitt. Ingen kvinna jag känner som arbetar med dessa frågor i byggbranschen skulle drömma om att ta upp detta som ett problem.

Däremot så är jargongen ett problem, även sexuella trakaserier. Mitt första samtal när jag började arbeta som ombudsman var en mamma vars son försökt ta livet av sig. Han var lärling på ett företag där folk på hans arbetsplats fått för sig att grabben var homosexuell. Genom tråkningar och kommentarer om hans förmodade sexuella läggning fick dom honom att försöka ta sitt liv. Det är en sida av den manliga byggjargongen, det handlar allstå inte om kvinnor specifikt utan om alla som inte riktigt faller in i ramen för vad som anses vara en riktig byggnadsarbetare.

Vad gäller just kvinnor så har jag fått ta del av fler exempel än jag velat veta. Det handlar om allt ifrån hur man tafsar på tjejer ute på praktik från skolan till att man handgripligen lyfter bort dom från sitt arbetsställe med orden, där borta står sopborsten. Jag har mött kvinnor som varje dag får höra oönskade sexuella anspelningar, frågor typ vad har du för trosor på dig idag och va sur du är, har du inte fått kuk på länge. Det skrivs på väggar och hängs upp lättklädda tjejer i bodarna. Man övervakar deras arbeten på ett sätt man aldrig skulle göra om det var män. Vanligaste orsaken till att tjejer lämnar byggbranschen är att dom blir utfrusna, det är procentuellt vanligare att män lämnar branschen för att det är tungt och skitigt.

Tjejer kan få höra av chefen att jag har inte råd att betala dig lika mycket som grabbarna därför att våra kunder inte vill betala lika mycket för en kvinna som utför arbetet.

Men väcker man frågan så blir den konstant förlöjligad och mängder av "manliga" män.  Man pratar om feministinvasion osv istället för att fundera över vad har vi att förlora på att förändra vår jargong. När jag kikar på detta funderar jag mycket på vad vi män skulle vinna. Rent krasst kan man konstatera att det är knappast en vinstlott i alla sammanhang att vara man. Män lever kortare, 4 år betyder att kvinnor i snitt har 70 min extra per dag om man slår ut det. Vi betalar ett högt pris för att leva upp till myten av att vara riktiga män, för det finns inga biologiska förklaringar till att män lever kortare. Män slåss och blir slagna. 70% av alla självmord 2012 begicks av män. Män super ihjäl sig i större utsträckning. Vi har all anledning att fundera över vår situation och varför det ser ut som det gör. Så jargongen och attityden vi har och odlar har ett pris, män far illa och kvinnor far illa. Kan det verkligen vara så upprörande och farligt att se om vi kan göra något åt det?