fredag 25 september 2009

Stupstock - Hur svårt kan det vara?

Gång efter annan dyker det upp skandalrubriker. Facket sänker lönerna! Hur svårt kan det vara att få det rätt ?

I Byggnads fall handlar det om att arbetsplatser där det finns en lönetvist där byggjobbarna går på grundlön i avtalet, den sk stupstockslönen. Grundlön betalas tills dess att arbetsgivare och Byggnads har löst lönetvisten. När tvisten är löst så betalas lön ut enigt den överenskommelsen och man lämnar stupstocken. När parterna kom överens om stupstockslön och tillämpningen av densamma var det i syfte att förhindra långdragna förhandlingar. Parterna skall aldrig kunna slå sig till ro utan motiveras att jobba på en snabb lösning. För Byggnads del är det absolut ingen lätt situation och inte för arbetsgivaren heller eftersom bägge parter måste konfrontera missnöjda medlemmar/anställda. I flera fall har företag försökt komma undan genom att betala en högre lön än grundlön för att på så sätt komma undan missnöjda anställda, med den följden att dom anställda i slutändan får en lägre lön än om man löste tvisten i den anda det gemensamma avtalet förespråkar. När företaget så gör en högre utbetetalning än grundlön så bryter dom mot avtalet och tar bort moroten för att hitta en snabb lösning. Då stämmer byggnads dom för avtalsbrott och kräver att företaget skall betala grundlön fram tills lönetvisten är löst. Därefter betalas den riktiga lönen ut och svårare än så här är det inte. Det är väldigt märkligt att det gång efter annan kommer rubriker som påstår att Byggnads sänker lönen. Sanningen är alltså snarare den motsatta men att Byggnads till skillnad från arbetsgivarparten följer det gemensamma avtalet.

De senaste dagarnas skriverier om detta påstås också att de anställda skall betala tillbaka lönen dom fått över stupstockslön. Så är däremot inte fallet. Ingen behöver betala tillbaka utbetald lön.

onsdag 23 september 2009

Europadomstolen underkänner EG-domstolen

I TCOs tidning kan man läsa att EG-domstolens dom i Laval målet faktiskt strider mot dom mänskliga rättigheterna. TCOs jurist  Samuel Engblom menar att Europadomstolens underkänner EG-domstolens domslut där man anser att det är rätt att begränsa rätten till stridsåtgärder om det strider mot den fria rörligheten. Europadomstolens stärker föreningsfrihetens ställning i domen Demir och Baykara mot Turkiet från 2008 och därmed också rätten till stridsåtgärder.

Vi var många som reagerade starkt efter lavaldomen där EG-domstolen tog en extremposition genom att begränsa rätten till stridsåtgärder . Att det nu finns en öppning i detta är en stor lättnad och det är mycket skönt att Europadomstolen slår fast att föreningsfrihet och rätten till stridsåtgärder är en del av våra mänskliga rättigheter som även vi i Sverige har undertecknat. Sverige annslöt sig till och med till europakonventionen innan vi gick med som medlemmar i EU. Men..... från vår regering med det nya arbetarpartiet i ledningen medger man att det finns en krock men att man väljer att gå på EG domstolens linje före Europadomstolens. När man måste välja drar alltid arbetaren det kortaste strået. Till och med mänskliga rättigheter får stå tillbaka. Ränderna går aldrig ur, nya moderaterna är samma skrot och korn som alltid.

tisdag 22 september 2009

Ratio- ett forskningsinstitut med starka band

Att som DNs debattredaktion benämna forskningsinstitutet Ratio och dess forskare Henrik Lindberg och Nils Karlsson som fristående är lika befängt som att kalla DNs ledarredaktion som fristående. Ratio och dess forskare tillhör Näringslivet och har starka kopplingar till arbetsgivarsidan. På sin hemsida skriver Ratio eller som de själva kallar sig - Näringslivets Forskningsinstitut - ”Det fria, marknadsliberala samhället förutsätter att det finns kunskapscentra som är oberoende av den statliga maktens centrala styrning. Detta är också ett viktigt motiv bakom starten av Ratio”. Vad gäller finansieringen av Ratio erhåller de stöd av Stiftelsen Fritt Näringsliv för sin infrastruktur. Stiftelsen Fritt Näringsliv i sin tur skapades 2003 av Svenskt Näringsliv. Så snälla, sluta kalla Ratio för fristående.  

fredag 18 september 2009

Federley: Intressant fackdebatt

Igår kommenterade jag Fredrik Federley på hans blogg när han återigen kastar sig in i debatten med sina grundlösa påståenden och påhopp. Eftersom han inte publicerat mina kommentarer ännu så lägger jag dom här också. Kicka på länken nedan för att se hans blogginlägg

Federley: Intressant fackdebatt

Min kommentar

Det är märkligt att du aldrig lär dig vad ett kollektivavtal faktiskt är för något. Kollektivavtal sätter aldrig några gränser uppåt, det står alla företag fritt att betala bättre och ge bättre villkor än vad kollektivavtalen ger.

Ta du och lägg lite tid på att lära dig arbetsrätt istället för att spotta ur dig en massa felaktiga och förvirrade inlägg.

Den svenska modellen bygger på kollektivavtal mellan arbetsmarknadens parter. Kollektivavtalsmodellen har vuxit fram på en fri marknad där parterna fritt från politisk inblandning sätter sig ner och förhandlar fram vilka villkor som skall gälla. Detta har historiskt gett en god löneutveckling och förbättringar av arbetsvillkoren i Sverige. Arbetsgivaren säljer dessa förbättringar mot en garanterad fredsplikt. Så ser det ut och så har det sett ut i många år. Detta system har många positiva sidor, framför allt ger det lugn på svensk arbetsmarkand, ett lugn arbetsgivare i många länder bara kan drömma om. Samtidigt som kollektivavtalen garanterar goda löner så saneras även icke lönsamma företag och ibland även hela branscher bort. Dom blir helt enkelt inte lönsamma och dom klarar inte att betala ut rimliga löner. Ibland blir det ursäkten, ibland skyller man på att hyresvärden man har sin salladsbar hos har ett dåligt förflutet.

Genom åren har kollektivavtalsmodellen vi har givit svenskt arbetsmarknad förnyelse och på samma gång sanering. Företag utan bärkraft går omkull och nya bättre verksamheter tar fart i stället.

Att detta skulle handla om facklig makt och facklig makt enbart är en uppfattning bara en ideologiskt förblindad Timbromedlöpare kan upprätthålla.

tisdag 15 september 2009

Välfärdens kärna

Välfärdssamhället eller välfärdsstaten är ett samhälle som lägger stor vikt vid att samhällets välfärd skall komma alla till del, i synnerhet svaga och utsatta grupper. Kännetecknande för ett välfärdssamhälle är därför en omfördelning av resurser till förmån för de individer och de sammanhang som kräver särskilda insatser. Konkret tar detta sig uttryck i till exempel sjukförsäkring, ålderspension och barnbidrag samt insatser till förmån för att gynna arbetslivet och förebygga olyckor och hälsorisker.

Denna texten är hämtad från wikipedia och stämmer till stor del överens med min bild av ett välfärdssamhälle.

Fredrik Reinfeldt pratar ofta om välfärdens kärna och snävar på en gång in begreppet. Ofta hör man honom säga att a-kassan inte tillhör välfärdens kärna och därmed inte är en prioriterad del av vår välfärd. Förr i tiden var högern lite brutalare i sin framställning. Då var man snarare förespråkare av nattväktarstaten

En nattväktarstat, eller minimal stat, är inom politisk filosofi ett statsskick där statens uppgift är begränsad till att upprätthålla inre och yttre säkerhet. En tänkt nattväktarstat skulle således ansvara för rättsväsende och försvar, medan övrig verksamhet i landet – utbildning, räddningstjänst, socialtjänst, sjukvård, infrastruktur och så vidare – ombesörjs av medborgarna själva i privat regi.
Begreppet myntades inom 1800-talets liberalism. Nattväktarstaten begränsar sig till att försäkra att medborgarna kan "sova tryggt om natten". I övrigt avstår staten från att lägga sig i medborgarnas liv, men också från att bistå med ytterligare hjälp.


Jag tillhör dom som tror att man kan förvirra folk med begreppssammanblandning en gång, men inte flera gånger. När jag lyssnar på Reinfeldt hör jag samma höger som alltid. Det är orden som bytt skepnad, men politiken har samma innehåll. Att exkludera a-kassan ur den sk välfärdens kärna är bara ett annat sätt att genomföra en nedrustning av tryggheten. Man säger sig värna välfärden men exkluderar mycket av det som alla med rätta inkluderar i sin uppfattning om välfärd. Detta är för mig rent lurendrejeri. Man stjäl begrepp väljarna värnar och omformulerar sedan innehållet så att man kan genomföra den politik man annars inte skulle få ett demokratiskt stöd att genomföra. Så agerar politikens hästhandlare

Kollektivavtal

Läste precis Calle fridens blogg där han skriver om Almega och kollektivavtal. Det framställs allt som oftast från arbetsgivarhåll att kollektivavtal är en pålaga, något som begränsar svensk företagsamhet, ibland kan man till och med höra någon enstaka dårpippi som t.ex Maud Olofsson påstå att kollektivavtal begränsar den fria marknaden.

Vad ligger det för sanning i detta egentligen? Att det är en pålaga stämmer såtillvida att man tvingas betala ut avtalsenliga löner, men å andra sidan så måste även konkurrenten mitt över gatan göra det också. Det finns dock företag och hela branscher som faktiskt inte klarar att bedriva någon verksamhet eftersom löneläget i Sverige är för högt. Vi har sett industrier som textil och varvsindustrin gå omkull därför att dom inte varit konkurrenskraftiga. Således hindrar kollektivavtalet lönedumpning och sanerar svensk arbetsmarknad på samma gång.

Att kollektivavtalet skulle vara ett uttryck för en ofri marknad är en direkt lögn. Tvärtom är kollektivavtalet skapat på en fri marknad av två fria aktörer. Arbetsgivarorganisationer och fackliga organisationer tecknar med viss regelbundenhet avtal med varandra sedan mer än hundra år tillbaka. För Sverige är detta en framgångssaga. Konflikterna är få och samförståndet har alltid vunnit tillslut. Arbetstagarorganisationen säljer sin fredsplikt mot bättre villkor och innan bläcket torkat står bägge parter och utmålar sig som vinnare.

Ibland står parterna långt ifrån varandra, som påtryckningsmedel har arbetstagarorganisationerna ett enda vapen, strejkvapnet. På arbetsgivarsidan finns en hel uppsjö vapen. Lockout, nedläggning av verksamhet, uppsägning osv osv osv. Men det pratas alltid om strejkvapnet som ett särskilt stort problem, ett vapen som många hört talas om men inte lika många upplevt i handling. Ingen pratar om den arsenal som arbetsgivaren har till sitt förfogande.

Det kommer en historiskt viktig avtalsrörelse nu och det kommer diskuteras massor fram och tillbaka. Personligen är jag helt säker på att svensk fackföreningsrörelse kommer ta sitt ansvar på samma sätt som tidigare år och svenskt näringsliv i allmänhet och Sveriges byggindustrier i synnerhet kommer stå där och bedyra sin maktlöshet inför detta fasansfulla strejkvapen. Säkerligen kommer det finnas massor av högerbloggare som ondgör sig över fackets brist på samhällsansvar. Där beklagar man sig också över bristen på låglånejobb. Om det är något jag är stolt över så är det att vara en del av den rörelse som genom kollektivavtal alltid rensat bort låglönejobb. Den kampen kommer fortsätta och kommande avtalsrörelse har stor betydelse.

Folkdomstolar

Läste i aftonbladet idag om tre män som torterat och mördat en 26 årig man i storbrittanien. Något att tänka på för alla dom som vill hänga ut misstänkta kriminella så som pedofiler på nätet. Folkdomstolar i vilken tappning dom än uppstår i leder osvikligen till sånt här. Detta enskilda fallet är ett exempel på varför det behövs ett rättsväsende som fungerar. Det finns för många öga för öga och tand för tand sympatisörer. När väl en person är uthängd på nätet går det aldrig att vrida klocka tillbaka, det går aldrig att göra ogjort. Det finns inga dementier och inga deleteknappar i världen som kan göra en felaktig uthängning ogjord. I Storbrittanien gick en ung man en förskräcklig död till mötes efter ett påstående om att han var pedofil. Det kunde varit din son, bror, kusin eller någon annan som betyder mycket för dig. Tänk på det innan du funderar över om det är rätt eller fel att hänga ut påstått kriminella med bild på nätet