För oss som jobbar inom fackföreningsrörelsen är detta idag vardagsmat. Vi stöter på liknande fall hela tiden. Arbetare som bor på arbetsplatsen, sover i på skitiga madrasser rakt på ett skitigt golv i något sjaskigt omklädningsutrymme. Man skäms som människa när man kommer i kontakt med detta. Beställare är vanliga svenskar, både privat och företag. Genom långa underentreprenörskedjor flyttar man bort en vidrig och människoovärdig behandling bortom det egna blickfånget, blundar och slår sig för öronen samtidigt som man ljudligt säger la la la la. Det man inte ser finns inte, det man inte hör har aldrig hänt. Prislappen på jobbet är tydligen inte stark bevisning nog.
Fenomenet som sådant bevisar bara att civiliserat beteende och humana värderingar bara är en tunn fernissa som lätt krackelerar när man tänker med plånboken. Det går igen om och om igen när plånboken styr över vett och medkänsla. Det är lätt att bli besviken över att egoismen så ofta vinner över medkänslan, dessbättre sporrar det också att spotta i nävarna lyfta blicken och ta nya tag.
Mina tankar går osökt till personer som Gunnar Hökmark och Fredrik Federley. Två intellektuella giganter som stått och slagit sig för öronen länge nu. La la la la…fri marknad….la la la Dom väljer själva….lalalala….Dom har det bättre här än hemma….la la la….. Hos vissa krackelerar fernissan lättar än hos andra och åtskillnaden mellan folk och folk blir tydlig. När människovärdet är förhandlingsbart och tillåts ha en prislapp är fernissan borta likt kejsarens nya kläder.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar