Semesteruppehåll

Hej bloggen.

Jag har inte varit här på ganska länge. Det har dels varit semester, men det är längre än så. Kommer jag bättra mig? Troligen inte, om bloggandet inte kommer spontant av sig själv är bloggande inget för mig, i allafall inte det där bloggandet man gör dagligdags. Jag har helt enkelt ingen lust att slänga ut saker jag upplever som meningslöst kallprat, alltså som JAG upplever som meningslöst kallprat.

Jag har jobbat en vecka idag, det har varit en ganska lugn start. Det första jag gjorde när jag kom tillbaka vara att svara på en byggblogg som drivs av någon som titulerar sig som byggblasket. Ämnet som var uppe för behandling var machojargången på byggarbetsplatser.

Jag tänker inte kommentera just det djupare, men det blev ändå så att jag fick lite att reflektera över. Önskemålet var att någon hantverkstjej skulle gå in berätta om sin syn och sina erfarenheter. Jag har varit engagerad i detta en längre tid och blev lite provocerad över att mina kunskaper blev ifrågasatta eftersom jag aldrig arbetat som kvinna på en byggarbetsplats. Önskemålet om en tjej byggde på principen att egna erfarenheter är det som gäller och är på något vis det som är sant. Jag tycker att det finns anledning att problematisera detta en hel del.

Ju äldre jag blivit och ju mer jag har ägnat tid åt att tolka min omgivning ur mitt jämställdhets perspektiv ju mer inser jag att det i grunden är så att byggbranschen egentligen inte skiljer sig från övriga arbetsmarknaden, trots att den i princip är enkönad. Det är bara så att jargongen blir så rå och oborstad för att kvinnlig närvaro är obefintlig. Men värderingarna skiljer sig inte i grund och botten, dock kan fördomar mot kvinnor vara fler.

Många kvinnor får det jobbigt på byggarbetsplatser ofta därför att dom är ensamma och inte har någon samhörighet. Det blir ett utanförskap som inte går att bryta och som präglar arbetssituationen hela dagarna. Det finns massor av specifika situationer som återkommer där man upplever sig ifrågasatt, fysiska tunga arbetsmoment är en sådan. Sedan finns det återkommande trakasserier av sexuell natur. Men jag är övertygad om att anledningen till att detta blommar ut och blir tydligt på våra byggarbetsplatser är för att det finns en enkönad grogrund.

Problemet tror dock jag bottnar i att även övriga samhället präglas av att män är överordnade och kvinnor underordnade. De män som söker sig till byggbranschen kommer ju inte från ett könsneutralt vacum från början. Min tes är att i ett ojämnställt samhälle kommer enkönade miljöer per automatik bli ytterligheter. Det spelar ingen roll om det är kvinnor eller män som står för majoriteten

Jag har med intresse följt debatten inom humorbranschen. När jag hör Nour el Refai beskriva sina erfarenheter slås jag av att problemen med jargong och utanförskap ser skrämmande lika ut byggbranschens. Detta beskrivet av Nour som själv säger sig gilla grabbighet när den inte utesluter. Jag tog starkt intryck av hennes reflektioner. Lyssna gärna på hennes debut som sommarpratare, hon var fantastisk. Så ung och så klarsynt, mina fördommar mot dagens unga fick sig en törn, tack för det.